Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1869, sida 2

närma denna lyckliga dag: det föreföll dem, efter hvad nyss händt, som kunde någon olyckans storm åter komma och skaka deras lyckas grundval. Att Barbro nu skulle få qvarstanna i sitt eget lilla hem ökade ej litet allas deras glädje och belåtenhet. Vi veta hur de unga icke utan mycken oro motsett denna tid, då modrens envishet, herrsklystnad och ojemna lynne nog mängen gång skulle komma att störa deras husliga lycka, samt huru hon mången gång sjelf tänkt, att barnabrödet skulle komma att smaka henne surt. Nu, deremot, var allting mycket annorlunda. Hon hade, fortfarande, sitt eget lilla hem, der hon rådde sig sjelf och fick ställa och styra såsom hon för godt funne. Och då hon till döddagar fick hyresfritt besitta det trefliga röda huset, med tillhörande uthus, täppa och åker, blefve det icke så svårt för henne, att, ensam som hon var, förtjena sig födan, utan att behöfva taga så mycket ur mågens hand. IIlädanefter skulle spånad och väfnad bli hennes egentliga inkomstkälla: för den hou hittills haft, ehuru ganska indrägtig, ryste hon, vid blotta tanken derpå. Redan i slutet af Augusti skulle Jous och Gretas bröllop firas, men de höllo detta alldeles hemligt för hela byn. Efter hvad de nyss erfarit lefde de uteslutande för sig sjelfve: Jon skötte