Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1869, sida 2

mer, att Barbro är i fängelse för häxeri och trolldom. Nej. nej, det glömmer jag inte, Cissela. Men det är inte för det att hon har gjort något ondt, utan för det, att du och jag ville så ha det... Jag säger er ... mina vänner ... alla som stå här . . . att ... att enkan och hennes dotter äro oskyldigt anklagade ... I hören det... Antingen jag nu lefver eller dör, så må I kunna vittna det jag sag, att anklagelsen är falsk. De stackars menniskorna äro så oskyldiga, som det barn i natt föddes. — Pastor, laga genast att de slippa ut. Den värdige själasörjaren lät icke säga sig detta tvenne gånger, utan skyndade genast ut att uppsöka vederbörande, för att åstadkomma de fångnes befrielse; eller åtminstone, om detta icke genast kunde ske, gå in till dem och förkunna dem den glädjande nyheten. Innan han dock hann till förstugudörren till Daniel Jonssons boning, hade han så när blifvit omkullstött af en qvinna, som kom springande efter och förbi honom. Det var Cissela. Pastorn ropade henne, men hon lyssnade ej till hans rop; och som nu den vyg han skulle taga bar till venster och hans ärende brådskade, visste han ej hvart hon styrde sin kosa och tänkte ej vidare derpå.