Allmän bildning. Många starla krafter, skrifwes i Halmsiadrbladet, hafwa länge arbetat i follupplysningens tjenst, och mycket godt ar: dete har genom dem bliswit uträttadt. Slolornas antal ölas årligen, fordringar: ne på lärarnes tunstapsmätt bliswa alt större, tillsynen öfwer deras underwisning allt noggrannare, det uppwäxande slägtet twingas till wetande i stolorne, och att der lära grunden till en kunskapens skatt, fom seran ssall räcka till reslost för heta lifwet — allt synes sälunda wälbeställt. man måste wara glad öfwer det bildningens arbete, fom pågår, glad öfwer de resultater. fom redan wunnits. Åf sådan slörd är den rilliga störden alltid sen. Men denna tillsredsställelse får ide uns danskymma det faktum, att ännn är ide halft arbete gjort, Odlingsarbetet Har, på det hela taget, ej fortskridit längre, än till ten yttersta skorpan af den jord, fom ffall göras djup och frultbärande; det är plogen, fom framgått och wåndt elfwen i dagen; luckringen återstår. ÅÄr det nu bee synnerligt då, att det wäxer få mycket tiftlar bland hwetet? Häri ligger ingenting nedslående; den erfarne odlaren har icke wäntat något annat. Men öfwerskådar man det bildningsarbete, fom pågått, fer man på def rigte ning på methoren och på den skörd, fom wunnits, få fon mon ide unela, att de ans märlningar, fom gjorts deremot och de farhågor, fom deröfwer uttalats, warit wälbefogade och äro det till wiss grad ännu. Det lan nemligen icke nekas, att genom denna rigtning tidsandan fått ett Ddetäntligt lyte. Jnnan man ännu mwar med allwar bes täntt på att lära folt att läsa i bot, fysselsatte fig underwisningen med att bilda endast lärda. Wärdet af bokwettet, i fråm sta, mennislowärdet knappast i andra rum met — så war reglen. Det war icke så mycket fråsa om att bilda menniskan för det praftifta lifwet, fom ide eller att göra henne till en stjerna i wetenskapens werld; det ansågs wigtigare för henne, att lära sig det språk, fom förswunna folt talat för äårtusenden tillbaka, än att bon skulle sprida kunstapen om sitt eget modersmål till de tusen, fom lefde i den djupaste os tunnighet, nyttigare, att Hon förnötte fin lid med att fördjupa fia i ofrultsamma ilosofiska grubblerier och terunder tanste wälta ihjel, än att wända fin hand och ina inteleltuella krafter till plogen till wertftaden, till handeln, och derigenom be reda ett nyttigt arbetes lycka åt fig sjelf l och arbetets wälfignelfer åt andra. Öwad som tydligast framgått af detta bildningsaroete, oafsedt på hwillen wäg nan än gått till bildningens mål, är för ft för arbetet, det gröfre, tyngre arbetet. Det moderna samhället må gifwa ven