Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1869, sida 2

ropade Daniel Jonsson, i det han drog åt sig den ena utsträckta foten, hvarmed han hårdt stampade i golfvet. Jag har aldrig lärt läsa, det är sant; men jag är lika go karl för det, skall jag säga dig, och det var bara en tokig vurm utaf vår nådige konung Carl XI, rär han gaf ut förordningen om att skolor skulle inträttas öfver hela riket och alla ungar få lära läsa. Nu har man redan sett frukten af den manövra. Ungdomen är blefven så högfärdig, att den ser allt gammalt folk öfver axelno Greta fann ej för godt att svara något härpå. Och det är väl också derföre, fortfor den förgrymmade gamle, som du föraktar arbetet. Nå ja . . . det kan då vara många orsaker till det, ändtligen. Mora din, har väl roffat ihop så pass mycket på sina smörjor och annat helvetestyg, så att . . .. — Det är intet helvetestyg — inföll Greta, uppblossande. — Dessutom har mor slutat upp meeet, nu. — ÖIImY grymtade Daniel Jonsson och harskade sig på ett högst förolämpande sätt. Greta hade nu fått upp bibeln och bar den på sina armar bort till dess vanliga plats. IIon hade dock icke märkt, att de trenne cklöfven, som hon fått af Jon, kommit att falla ur och nu lågo på golfvet.