Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1869, sida 2

vid tinget blir du väl ödmjuk. Det går an, att häradsrätten nog har medel att få sånader att språka. Du tycker du är ett stort höns, nu, för det, att rike Jon kastat sina ögon på dig; man vet nog i hvad mening ... det är bekant i hela byn, det. Men vi få väl se hvad det båtar när du kommer inför rätta, du och din rara mor. i Dessa ondskefulla ord hade på Greta en förkrossande verkan, Ung oskyldig, som hon var, förstod hon vil icke den egentliga meningen af hans tal, men dock nog, för att finna, det han menade något högst föraktligt: hon läste det i hans min och hela hans beteende. Dessutom var det ju förfärliga ord han yttrat. Ting, häradsrätt, medel att få henne att tala — allt detta susade för hennes öron och kom henne att bäfva, såsom hon förr aldrig bäfvat. Hon sjönk på knä, lade ansigtet mot en stol och grät och snyftade, så att hon nästan skrek. — I detsamma inträdde mor Barbro och blef bestört öfver att se sin dotter i detta tillstånd, samt finna den mannen der, som hon fruktade mer än allt ondt. Hvad hade han gjort ... hvad hade han sagt, som till denna grad kunnat skrämma och uppskaka den uvga flickan? Mor Barbro blef, under ett par sekunder, stående på tröskeln till rum