Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1869, sida 4

stan, rå han utbyter vegetabilierna mot olja och fisk Hans klädsel utgöres af sen blaggarnearock och ett par blaggarngbvxor, de fiftvämde inftudne i ett par höga stöfwelskaft. Hwad nöjen angår, år det för honom ett helt och hållet främmande ord, någonting fom han alldeles icke brytt fig om att upptaga i fin ordbok. Blott en enda gång under sitt lif är den ryska bonden slösaktig — då ban skall gifta bort fina döttrar. Wid tet tillsället swäller hans fadershjerta utaf ädel stolthet och hans frikostiahet känner inga gränser. Jag will anföra ett dylikt drag. För någon tid sedan inträdde en bonde, klädd i blus oc) bens kläder af blaggarn, höga kragstöflar samt fårskinnsmössa och långt ffäga, i fälls skap med fin hustru i en juvelerarebutik på Newsky. De bedja att få fe på arme band, örringar och diadem. Juveleraren tager mera på skämt fram de begärda sakerna, i afsigt att få roa sig litet med bonden. Denne betraktar guldpjeserna noga och tycker att de äro wackra.Men har ni inte några armband od) ringar med sådana der wackra Alagperlor i? spörjer han slutligen. Hjo, det fins nes nop, upplyser den förre skrattande och tager derpå fram armband, ringar och biodem af guld med infattande dias manter. Wott håråfdhie (de der äb wackra), hwad är priset derpå? — Detta är inga leksaker, min gubbe liba, de kosta 10 tusen rubel. — Men bar ni inte några med större glasbitar uti? Juveleraren stod alldeles förbluffad, ty han tyckte att bondens pretentioner bör: jade bli nästan stora. Emellertid tog han fram de rdyrbaraste armband, rvins gar od) diadem han hade, alla med ins fattade stora, ädla stenar. Wid åsynen häraf wänder sig bonden mot sin hustru: Matufdka (mor lilla), säger ban; vetta skall blifwa någonting fom duger för Sascha att få smycka fig med på hennes bröllopsdag. Hwad kostar nu alltsammans? fortfar han, wändande fig till juveleraren 25,000 rubel, upplyfer denne. Bonden, utan att göra en mine af att wilja pruta, böjer fig ac nast ner och framtager ur wenstra ftöf welskaftet en wäl späckad plånbok samt uppräknar derutur oc) framlägger fons tant på diffen 25,000 rubel. Han mar bod ingenting annat än en simpel 7mus schik och mjölhandlare från Nedre Noms gaorod, hwilken för tillfället warit på geschäft i Petersburg och der fålt några tusen mattor mjöl. Mannen war öfs wer millionär. Dylika händelser fom den här ofwan omtalade äro alldeles icke sällsynta i Petersburg och Moskwa. Den är karakteristisk, denna tilldragelse, hwad beträffar ryska allmogens förhållanden och sedwanor, och derför har jag ansett mig böra framlägga den såsom den ber rättas man oc) man emellan. — Stockholms börspriser den 6 Ang. 1869.