Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1869, sida 2

vanligt var, hos sin trolofvade och hennes mor, Gumman hade bakat hvetebröd, något för orten och särdeles för Barbros små tillgångar mycket rart, enär hvete eller ock hvetemjöl måste dyrt köpas från staden; men hvad gjorde hou ej för den rara, präktiga Jon? IIon hade också bryggt litet öl, för att traktera honom med och man flyttade ett par bänkar, samt ett bord från köket ut i kryddgården, der man satte sig att gemensamt njuta af välfägnaden. Kaske var då icke ännu kändt i Sverige. Sedan man sutit så, en god timma, eller något derutöfver, steg mor Barbro upp och begaf sig in i byggningen. Hon var fullkomligt ovan vid det något starka ölet, hvaraf hon druckit litet mer, än hon egentligen tålde vid, och kände sig temligen olustig, tung i hufvudet, samt med tryckning öfver bröstet. Hon gick således att taga sig en lur på det ljusblå, med röda och hvita blommor, samt med årtalet 1539 utsirade sofflocket, i storstugan, säker, som hon var att detrolofvade ej skulle aflägsna sig från platsen, der de sutto. Derpå tänkte de ej heller, ty i likhet med alla älskande hade de för ögonblicket nog af hvarandra och brydde sig ej om hela den öfriga verlden. — Jon satt och betraktade flickan oafvändt, menande sig aldrig hafva sett