Höslottern. Och winden spelar på trädens strängar Sin glada wisa för berg och ängar, Och nu går slottern få lustigt fram På fädrens wis, under stoj och glam Swad fröjd och lif! Se hur stålen blänla, Hur flotterforlarna lyfta, sänta Och lyfta liarna den hela trakt. Och mången skölt mö der äfwen swärmar Med linnepansar och hwita ärmar, Med rosenkinden och gyllne lock. Öwem tan besegra den kämpaflock? Ranulkeln stupar med gyllne hatten, Här flyktar ormen till kärrets watten. Der flyger anden med sträfwa skrik Och dyter ned i den Hara mit. Sly, gråa lärka! Flyg opp från tufwa, Du gula ärla, du blåa dufwa; Du bruna, spräckliga waktel, spring, Att ej du fångas i follets ring! — Alltfort går slottern, fom floden ilar, Men sist derborta wid sjön han hwilar, Och till en walplats är nejden bytt, Der hösten segrat och sommarn flytt.