—— MM MM någen anledning att höja olycksprofetior då wertningarne af denna demoralisatior ännu förspörjas, utan twärtom hafwe alla skäl att förwånas och glärjas der öfwer, att dessa westerlänrska raser fort bewarat ett rättsmedwetande, ur hwillke fortringarne på ett bättre samhällsskic tunnat framspringa, och tillräcklig in: telligens, för att gifwa dessa fordringar fast form i nya gruntfatser för fams hällets omdanina till en werklinhet. Wi böra då finna ess uti, att slägten måste uppkomma och slägten förgå, innan ren wexelwerkan, hwari ett folks famhällg. skick och lagar stå till ress moralitet, hun nit bära fullt megnade frukter för denna senare. Det gäller widare att ide widare bes gära det orimliga af fria statsformers och goda lagars inflytande på de enffil: ta merborgarnes karaktär. Till fina an: flag förblir fig menaiffonaturen alltid lit. Åregirighet, fäsänga, högmod, egennytta, njutningslystnad skola finnas, få länge det finnes menniskor. Hwad man af förs delningen utaf rättigheter och pliater, hwad man af lagar och offentliga inrättningar fan fordra är att de ide lågga byenden under de onda lidelserna och hinder i wänen för de gora. OM detta bafwa onekligen enwäldet, hierar kien, ständssplittringen och privilegiwäsenrdet gjort. Det är deras naturliga werknins gar. Hwad man witare kan begära är, att staten skall, få widt möjligt är, bes främja de goda anlagens utweckling. Och retta sker ide blott genom den flolunder. wisning, fom är de moderna samhällenas främsta angelägenhet, emedan den förs summades, ja fruktades af de fordom maftegande; det fler ej blott genom den ytterligare uppfostran, fom ligger i ett folls deltagande i alla fosterlandets ans ghelägenheter — det sker äfwen i ven ty sta, långsamma, men djupt gående in: werkan, fom rättwisans, billighetens, humanitetens anda, uttryckt i lagarne, ut. öfwar på de enskiltes egen länsla för billighet och rätt. Men det oaktadt må ingen wänta, att den bästa statsform skall funna döda sjelfwa fröen till de onda begärelserna i menniskosjälen. Dessa skola alltid finnas, och sjelwa den fri het, som det goras utweckling fordrar, omöjliggör hwarje tanke på att ide äfwen de skola unrer alla förhållanden få tillälle att spela sin roll. Wi måste en gång för alla frigöra oss från de barn8: liga föreställningar, att en statsform, hwilken fom helst, skall förwandla jordeifwet till en ljuf idyll. Oet fanns kort öre franska revolutionen swärmare, som orömde få. Men sådane drömmar äro ör friheten farliga, ty re medföra illus ioner, fom, gäckade, lätt flå öfwer till nodlöshet, twifwel eller frihetsfienttinhet. Till slut må mi ide förgäta, att om yten upptäckas inom fria samhällen, så iager det just i dessas natur att genom öfentligheten belysa felen, för att få dem ättade, medan deremot enwåldsmakten fyr att blotta fin skröpliahet och hellre åta foruptionen rasa i fina inelfwor än nlitar läkaren, då ven wet, att enda läs emedlet deremot är just — friheten. Hwarjehanda. Snygg linne-offär. En Stotholmsorrespondent yttrar i ett bref bland anat följande, på tal om dagens eveneenter: — — Och mot slutet af månar en förwäntas, till förmälningen den 28 FÅ) AN LAN ADA vm — 21