Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1869, sida 2

vDet är eklöfH sade Greta, undervisande. Ekar äro stora, vackra trän, som inte växa här, utan långt söderut, ända ver åt Stockholm. Der har Jon just nyss varit, för att ärfva sin farbror, som var sadelmakare der, var ogift och hade inga barn. Tänk så rik Jon nu måste vara, då han förut har ärft både far och mor. Och dertill ... tänk bur han rår sig sjelf ... har ingen menniska; som kan säga: du skall gifta dig med den eller den. Allt detta sade han mig nyss och så skänkte han mig de här tre eklöfven, att lägga mellan bladen i den heliga boken. De lära bruka så i Stockholm. — Det är vackra bokmärken. Se, mor . .. det här har en blomma på midten. Man ser det, om man hålleriet mot dagen. På det här, äter, är ett hjerta och på det här ett kors. Det är allt bra vackert. Lade man in löfven gröna, sådana de äro så skulle de vissna snart; men just det, att de äro så här .. — Ja, ja, det der är bra — föll modren henne åter i talet. — I alla fall är det ju bara barnlek. IIufvudsaken är, att Jon har talat med dig om giftermål. Gud låte honom bara ha allvar med sig! Det har han, mor, det försäkrar jag er. Men det är på ett vilkor han vill bli måg åt er ... Hör ni, mor . på ett vilkor.