Norrländska Korrespondenten – 3 augusti 1869, sida 3

fattig flicka, som dessutom inte är ful — det vet du nog. Du skall veta, barn, att en fattig flicka mäste, mer än näågon annan, vara rädd om sitt rykte, ty det ju är det enda hon eger. Ja, det der får mor säga åt Jon sjelf när han kommer hit i afton.— Kommer hit . .. I afton? Ja, så har han åtminstone lofvat. Hör på, mor ... Jag har länge gått och burit det inom mig, men inte varit g0 för att sägat. Mig väntar en stor lycka. Jon tycker om mig och vill ha mig till hustru. IIan sade det nyss och i afton ämnar han tala med er omet. Barbros utscende och ton förvandlades helt och hållet vid detta hennes dotters yttrande. En glädjestråle for öfver hennes anlete och nästan förklarade det, ,Hvad är det jag gör? sade hon. vNå om så är, så är det en annan sak. Men hörat måste jag, ändå, af hans egen mun, innan jag tror att en sådan lycka är beskärd åt vårt ringa hus. v — Jag kan inte tro Jon om något så hiskligt ondt, som att vilja drifva gåäck med mig — yttrade Greta, i det hon gick och hemtade den stora bibeln, som hon lade i modrens knä. (Forts.)