Norrländska Korrespondenten – 3 augusti 1869, sida 2

na, så väl på liten rock, som på långrock, och att Greta redan från fjorton ars alder gjorda sig känd för sin skicklighet i kantsöm och annat på den tiden brukligt handarbete, sa plägade Barbro derförutan bota sjuka okritterp och förtjenade dermed månget tjog tunnbrödskakor, jemte andra lifsförnödenheter, enär de förmögna ygrannas-mororna ej sällan hade ondt om pengar, fastän bättre om mat. Barbro var en mycket förståndig qvinna, som genom öfning och praktik skaffat sig en hop insigter, ovanliga för hennes stånd och hernes tid. Ur böcker hemtade hon dem ingalunda, ty hon hade aldrig fått läåa läsa, men så mycket flitigare studerade hon naturens stora bok, hvarigenom en mängd örter och deras användande såsom läkemedel blefvo henne bekanta. Hon var, med ett ord, en s. k. klok gumma, något, som i våra upplysta tider på sin höjd åstadkommer en och annan dragning på de högvises läppar, men som på tiden för Carl XI:s regering föll sig temligen qvistigt, ja till oed med hade sina stora faror med sig. Vi hafva nämnt, att det var sommar och att mor Barbro kände en hop örters värde och användande. Hon brukade derföre gå ut i skogen, alltSomoftast — så ock på den dag vi nu omtala — och hon återvände nu derifrån, belastad med en hel börda af