Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1869, sida 3

IIvarjehanda. En ung man i Wenersborg, som mycket roar sig med att för vänner berätta sina äfventyr, omtalade häromdagen följande otroliga händelse: Jag ämnade mig just att i min båt segla in till Uddevalla och hade hunnit halfvägs från Lysekil, då båten stannade såsom på grund, Mycket väl bekant med farvattnet visste jag nog att jag ej tagit rasande kurs. När jag stiger upp och ser mig omkring finner jag att båten blifvit så inklämd i ett sillstim, att den omöjligen stod attröra ur fläcken. Af rädsla att båten skulle stjelpas omkull och då stimmen hade bildat en tät flotte ända till land, sprang jag öfver sillryggarne och upphann lyckligt stranden i det samma stimmen vände lika hastigt som en monitor och släpade båten med sig ut i hafvet.