till något resultat, och köpmannen från Cöln måste fortsätta sin resa. Jag lofvade emellertid, att jag skulle göra allt möjligt, för att skaffa honom penningarne äter. Två dagar derefter tog en godsegare in hos mig och redan första natten stals ur hans koffert 1000 rdr, under det att en annan person samma natt förlorade omkring 400 rdr. Då detta följande dag blef bekant, öfvergäfvo mig fyratiosju af mina bästa gäster; de ville icke bo i ett hus, der de voro utsatta för att blifva bestulna, och der de tillika alltid kunde ådraga sig misstankar. Jag var alldeles förtvislad. En tjuf, en hemlighetsfull, erfaren tjuf bodde hos mig, och jag beslöt, att, så vidt möjligt var spana ut honom; ty i annat fall var jag utsatt för att förlora alla mina kunder och se en blomstrande affär gå till intet. Samma eftermiddag medförde diligensen en välmående familj, som var på väg till Berlin. Jag gaf den samma rum, som hr Lafont bebott, och beslöt, att sjelf hela natten vaka öfver denna familj. Jag omtalade icke för någon hvad jag hade i sinnet; men då alla gästerna begifvit sig upp på sina rum, intog jag min post, hvarifrån jag kunde hafva ögonen på dörren tili den nämnda bostaden, utan att någon kunde se mig. I gången brann icke Jjus endast stjernornas strålar, som inträngde genom