som bestod af spakar, stenar inlagda i näsdnkar, knifwar, messingsdosor och j rnbetsman. Per Larsson hann ej långt förrän en af bofwarna, L. P. Melin, nådde Hhonom och med jernbetsmanet gaf honom ett kraftigt flag i hufwudet få att Lardfon stupate på stället. Seran lommo mörrarens kamrater ywarefter de dels med knifwar, dels med spalar, velg och Ytterligare med betsmanet på ett lindrigaste sagt djuriskt sätt handterade det stackars offret för deras wilret, fom på stället fit fin bane. Några of P. Lars sons kamrater trärde nu forgmoriga fram för att taga reda på den med döden lämpande mannen, men blefwo på jams ma fått bemötta af wåldswerkarne, få att twenne ytterligare blefwo slagna lifsfarligt. De af Östrandsbofwarna fom särskilt utmärkte sig i den råa branden woro L P. Melin, Ol. Brändftröm, Wågström och Lundholm, hwaribland de twenne förstnämnde nu å Hernösands läng-cellfängelse fitta i gort förwar och afbira en snart blifwande ransakning, oc) de twenne sednare, innan någon häftninggåtgärd hann widtagas, bererde sig tillfälle att rymma. De öfriga fyra torde äfwen mid en blijwande ransakning få det nöjet att träta inom lås och bom, fia fjelfiwu till wälförtjent näpst och andra till warnagel. Per Larsson, fom i den fommun han lefwat och werkat, gjort fig känd för ordentlig och redbar, war endast 46 år gammal, och efterlemnar i djup fora hustru, twenne barn, en åldrig moder samt släntingar och wänner. Den röde, som undernått medicolegal befiatning, hade hufwudskålen och pann-— benen krossade, få att hjernan syntee, samt knifhugg och blånader öfwer hela lroppen. Här har man åter ett prof of rusdryckens följder, hwarigenom man ånyo föranlåtes framställa den få många gån ger upprepade frånan: När skall en tamn sättas för bränwinsfloden i Swe rige? Ä — Olyåshändelse. Ålderstigne födorådstagaren Eril Abrahamsson i Anundsjö, fom hade mått från sitt hemwist i Rorrböle till byns fäbodar, återvände derifrån den 23 Juni och ffulle under dagens lopp efterse fin fo, fom jemte byns öfriga Dboslap betare på Norrböle skogsmark. — Vit wäl fom han ej hem den dagen och de hemmawarande trodde att han war i för bodarne hwacest, wid dagens slut, om Eril Abramsson icke annat förmodades, än att han skulle wara hemma, men då han ej heller hemkom till Norrböle midfommars: dagen, få började der hans bortowaro mä: ta förundran, hwadan hans fon begaf fig i god tid på morgonen följande dag, den 25 till fäbodarne, och då han fit höra att hans fader hade gått derifrån den 23 så skyndate han genast Hem, sammanlallade folk och anställde eftersölning, hwarwid Erik Abramsson fanns om aftonen nämn de dag liggande i skogen, illa medfaren, men ännu med lif, få att han lunde fram säga: att der han nu blef funnen, hade byns tjur eller sålallade gångoxe, stångat omkull honom och gjort honom så illa, dagen före midsommardagen, att han, Erik Abrameson, ej war i ständ att komma från stället. På midsommardagen hade sagde oxe återlommit och än widare ftån