begär huset Rothschild af ers höghet, nemligen den; att ni ville taga i betraktande de hårda tider, under hvilka vår far räddade era millioner, och att icke från då till nu taga ränta på ränta utan efterskänka dessa räntor för den långa förvaltningen af millionerva. Vi äro beredda att aflägga räkenskap för allt. Men jag är icke beredd att emottaga deno, utropade kurfursten lifligt. Hr bankir Anselm Rothschild, ni är en värdig son till er far. Jag har en gång skamflat måst slå ned ögoven för er far, för hans son vill jag ej göra det. Ni skall ej till mig utbetala de tre millionerna, de skola stå qvar i er rörelse och jag vill ej mera höra talas om räntor och procent, som ni tillbjuder mig från emottagningsdagen till denna stund. Från detta ögonblick öfverlemnar jag er först mina tre millioner, hr bankir Rothschild, och Dr 9. 38 hå — . . först från i dag kan ni tillgodoräkna mig procent, dock får denna icke belöpa sig till mer än hälften af vanlig ränteberäkningo Ers höghet, jag vet icke om jag bör antaga detta ädelmod, och . . Tyst, afbröt honom kurfursten allvarsamt, tala icke om ädelmod, ty då måste jag bekänna att det är ni, som utöfvat det, ni, bankiren mot kurfursten. Jag har under dessa förbannelsens år kommit i erfarenhet af mycket,