allsmäktiges fötter, det tyska folket bröt sina fjettrar reste sig upp och kom till medvetenhet af sin egen kraft, tvingade sina furstar att lösslita sig från inkränktaren och att göra nationens sak till sin egen. Tyska folket tillkämpade sig åter sin frihet, sin ära; den 18 Oktober 1813 uttog det hämd, då utöfvade det vedergällningsrätten, då dref det Napoleon med dennes flyktande skaror från Tyskland och sedan, sedan påtog det stormodiga lejonet åter sina bojor frivilligt och ordnade sig åter under sina styresmän och herrar, öterkallade sina fördrifna furstor och af de fria tyska männen hlefvo åter tyska undersåter åt 38 regenter. Äkven kurfursten af Hessen återvände efter slaget vid Leipzig till sina stater, och hans folk, som ädelmodigt glömt all den orättvisa, som kurfursten förut tillfogat det, antog honom åter till sin herrskare. Sedan hyllningsdagorna voro förbi, begaf sig kurfursten till Frankfurt, och hans första åtgärd var att sända bud till baukirhuset Rothschild, för att kalla chefen för detsamma till sig. En fjerdedels timme senare anmälde man för kurfurssten bankiren Anselm Rothschild; han befallde att man skulle lemna bankiren företräde, och gick hastigt mot dörren. Men det var icke Mayer Anselm