En bröllopshistoria från Göteborg. J en af Göteborgs förstäder firares häromdagen ett litet bröllop, fom till en början tecknade fig rätt oroligt för flertalet af gästerna. Brudparet hade, i sällskap med ett par af fina wänner, på utsatt timme infunnit fig i wederbörlig pastorsexpedition, för att undfå den pres sterliga wälsignelsen. Prestmannen hate dock i följd af öfwerhopade göromål rå: fat förgäta att denna förrättning före: stod, hwadan han ide syntes till på mör tesplatsen. Brumsparet och def följeflas gare beslöto nu att uppsöka honom i hans bem i en annan stadsdel. Ditkomna wunno de den upplysning, att han juft wid det laget war sysselsatt med ett and: ligt föredrag å stadens barnsjukhus. Hwad war nu att göra? Man wisste fia ha en god bit att tillryggalägga, in: nan barnsjukhuset uppunåddes, och — hwad wärre war — presten kunde reran ha saat amen och gått dädan, in: nan man wäl hunnit fram. Man war emellertid utlommen, för att rel8 begå, dels bewittuchen wigselakt; och under få fatta omständiabeter fann man skäligt winnlägga fig om att få sitt ärende nt: rättadt. Till den ändan satte sin det lida brut: tåget åter i rörelse, ehuru sannolikt un ter mindre glad prägel än den som pifs wit ryktbarbet åt Brureferten i Har vanger. Omsider uppnåddes ren mwälsignelserika sjukanstalten 7Yördi? paftorn war lyckligtwis ännu qwar, bes klagade fin glömska och anmodade nu fi na giftaslystna efterspanare att följa med in till staden, der de tillämnade trobhetslöftena kunde utbytas i största hast. Wisst kände man fig trött, men man war ju utkommen i ändamål att bli gift. För öfriat hoppades man att Hymen ej skulle lemna dessa mötor obelönta, hbwadan bruttåget tåligt fortsatte fin oförutsedda promenad, Under det att detta allt försiggick, war en alltjemt stigande oro rådande i fjelf:wa bröllopsgården, der man omöjligen kunde förmå fig att qvintilera: Ac! bur hastigt ilar ej minuten, ithy att minuterna föreföllo som timmar, helst fom trakteringen swårligen funde aname mas förr än brudparet återkemmit från presten. Owart ha de tagit mänen? yttrade en af gästerna med torrwulen stämma, i det han lät blicken halka förbi serveringsbordet. Jaa tror att de fdap: pat af till Amerika, fade en annan. KHanffe att någon af dem sagt nej i brudftolen, inföll den tredje. Bara bon inte. ..., fare en of fruntimren och afbröt sitt Yttrande. Slutligen war tet en af karlarne, fom med bestämdhet förklarade: Detta bär fig ifel Följ: den häraf blef också ven, att flertalet af gästerna bepåfiwo fig ut, för att med all ifwer leta efter sitt wärdfolk. Utryms met tillåter ej att närmare relatera alla de lustiga misstag som lära timat wid denna efterspaning på qwällqwisten. Wi nämna endast, att namnet barnsjukhuset i brådskan förwexlades med Sahlarens ffa sjukhuset, ver man förgäfwes sökte de borttappade fåren. Derefter lärer man knogat åstad till fattighuset, der portwakten upplyste att alla der woro