som hinner ditt öga sända vig en Helsning från syskonwerlden, hwilken du på afstånd får fe, men ide besöka. Gack ut i stogar och lundar oc) öppna ritt öra och bör, huru tusende tungor ifrån mors gon till afton sjunga den ewiges lof och glädja fin åt fin tillwaro; kasta dig ned på ben gröna mjuka matta fom Gud sjelf för dig utbrett; känn de doftande mwäls lufter, fom derifrån uppstiga; fe de otar liga blommor, som der uppspira; fe de massor af lefwande warelser, fom bwimla i gräset, till en del guldwingade och få små att vitt öga knappast förmår uppe täcka vem; gack ut i vin trädgård och fe, huru trädens krona, sträckande fina gre nar mot bimmelen, äro öfwersållade med sköna wälluktande blommor, lofwande rika frukter; gack ut på dina åkrar och än: nar, och fe, huru säd och gräs der fros das och dag från dag tillwäxa, och gläd dig deröfwer; men gläd dig icke blott i hoppet om en rik skörr, hwarmed du fan fylla dina lador, lefwa bekymmerslöst och göra dig goda dagar, utan gläd dia mer åt Guds godhet, wisbet oc) allgmältig: bet, fom derigenom uppenbaras för dina ögon. Sannerligen, den fom ide fer åt: minstone detta af naturens många herrs ligbeter, såwäl med bet inre fom yttre ögat, han lefwer ännu såsom i medelti dens dunkelhöljda natt, ty han känner vå ide ven första delen af Guds uppens barelse för menniskorna på jorden, 2nnu tyckes dock flertalet bland mennifforna ide hafwa lärt fig de första bokftäfwerna i naturens för dem ständigt uppslagna bok. De likna till tet mesta barn, fom, om de få tag i bibeln, endast bläddra i den, nedsmutsa oc) sönderrifwa bladen, men förstå ide dess gaudomliga innehåll. Den åter, fom fått, om också en mindre, förmåga att läsa i naturens stora bok, han fan deraf njuta den res naste, ten mest oblandade glädje, ty det är en plätje i Gud.