Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1869, sida 3

och när han sedan talade, var hans röst matt och afbruten. Nå väb, sade han, vjag ger efter. Gud är mitt vittne att jag ej kan annorlunda, att jag måste ge vika. Hr befälhafvare, håll ert folk tillbaka, låt det icke helt och hållet förstöra mitt hus. Gif befallning att de allesamman genast lemna mitt hus och frigif mina barn, och jag är beredd att åt er öfverlemna de mig anförtrodda penningarne. vÅndtligeno, sade officern. Jag säger er karl, ni stod redan med ena foten i grafven, ty jag hade låtit skjuta er, dertill hade jag stränga order. Er makas böner, hvilka bevekt er envishet, ha räddat er från döden. Mina herrar officerare, öfverfören till soldaterne den ordern, att undersökningen är slutad, lemnen jemte manskapet genast huset och posteren er med det på gatan för afvaktande af vidare order. Endast posterna här vid dörren stanna qvary Officerarne lemnade rummet, och befälhafvaren vände sig åter till bankiren. Nu, min herre, uppfyller ni ert löfte, öfverlemna nu åt mig penningarne. Mayer Anselm utstötte ännu en djup suck och tycktes liksom draga efter andan. Gudulap, sade han sedan, med mild, bedjande röst, gå nu ut, man skall icke längre qvarhålla