Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1869, sida 2

motstånd, så gören bruk af era vapen. Gå! er skyldighet är att anställa den noggrannaste undersökning.9 Man hörde soldaternas taktmessiga marsch. De fördelade sig på alla ställen i huset. Mayer Anselm stod med blekt men beslutsamt ansigte midt i rummet, uppmärksamt lyssnande till soldaternas väsen och buller. Gudula låg ännu fortfarande på knä och bad. vMin herrer, sade officern, jag upprepar för er våra order, som befalla oss att skrida till det allra yttersta medlet. Om ni icke utlemnar millionerna, är jag nödsakad låta nedskjuta er som högförrädare och rebell. Gudula utstötte ett smärtans skri och sprang upp för att skynda till sin man, slingra sina armar kring hans hals och sluta sig intill hans bröst. Mayer Anselmo, hviskade hon, var barmbertig mot mig och dina barn. Du får icke dö, du måste bevaras åt oss! du måste ge vika för våldet. Du skall icke bortgifva ditt lif för några usla penningar! o Gud, Gud, de skola döda dig bo oDe skola döda mig, men jag skall dö som en ärlig mano, sade Mayer Anselm högtidligt. Gå till dina döttrar, Gudula och kalla hit mina söner b Här får ingen komma inp, sade officern. Alla rum äro besatta, och hvar och en, som befinner sig i ett sådant, qvardröjer der såsom fånge,