Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1869, sida 3

kar med louisdorer och guldtackor stodo i Mayer Anselms rum. Kurfursten betraktade dem med lika ömma och sorgliga blickar, som den älskare, hvilken tager afsked af sin älskade. Mayer Anselm Rothschildo, sade han, sjag anförtror åt er hvad som i hela verlden är för mig det dyrbaraste, vigtigaste och nödvändigaste, min förmögenhet. Jag är en stackars landsflyktig man. Ni skall derföre sörja för att jag icke blir en tiggare. Vill ni det 29 Mayer Anselm Rothschild lade sina båda händer på guldsäckarne och sade tyst: vjag svär er vid det allra heligaste i vårt tempel, vid Jehova i himlen och vid allt som är mig heligt på Jorden, jag svär er, hr kurfurste, att jag skall bevara och beskydda era penningar, så att, om det gällde, jag skulle våga mitt lif derför. Jag svär äfven på att jag skall hålla hela saken hemlig för en och hvar. oJag vet att ni skall hålla er ed, Mayer Anselmo, sade kurfursten allvarsamt, i det han framräckte sin hand at bankiren. Och nu lef väl, Rothschild, jag måste bort. Bed för mig att jag lyckligt måtte undkomma mina förföljare och finna en tillflykt till dess hämndens timme slagit, den timma, då Tysklands folk och furstar skola kunna vedergälla de oförrätter och för