Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1869, sida 3

ifrån mig. De säkra papperen tager jag med mig, men det rena guldet, och ni vet ju huru jag gladt mig åt mina sköna guldrullar, det klingande guldet kan jag icke taga med mig. Jag har sjelf packat det in i säckar, som äfven innehålla spannmål, och jag har, förklädd till bonde, sjelf hitfört säckarne på en bondvagn. Vagnen håller utanför dörren. Mayer Anselm Rothschild, vill ni emottaga och bevara mina penningaray oDet vill jag, hr kurfurstes, svarade bankiren rätt och slätt. Så låt aflasta och föra säckarne hit in. Gif befallning åt ert folk. Min förtrogne kammartjenare är der ute vid vagnen. vMen vore det icke bättre, ers höghet, att jag ensamt inforslade säckarne?) Omöjligt! de äro för tunga, ty der äro tre millioner i präglade louisdorer och guldstänger. Jag har fördelat dem i tolf säckar. Tre millionero, utropade Mayer Ansel suckande, odet blir svårt att gömma så mycket guldNi skall göra deto, sade kurfursten; oskynda er, Rothschild, låt aflasta säckarne, så att jag må veta mitt guld vara i edra händer. Sedan måste jag bort. En timme senare voro de tolf säckarne aflastade, och lika många säc