Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1869, sida 3

och just detta gladde honom, och han sade med stolthet till sina söner: vjag är allt genom mig sjelf, ingenting genom andra. Arbetet har varit min beskyddarinna, fliten min vän och sparsamheten min kärleksfulla moder. Genom dessa har jag blifvit hvad jag är, en rik man, som härför icke har att tacka någon annan än den store Guden derofvan, hvilken dertill gifvit mig mer än rikedom: en älskad maka samt tio kära och friska barn. Låtom oss derföre fortfara att vara flitiga, verka och arbeta, och Guds välsignelse skall alltid bli när oss. — År, länga år hade förflutit, men dessa hade ej upplöst bekantskapen mellan landtgrefven af Hanau och Mayer Anselm Rothschild, hvilken bekantskap börjats på ett så eget sätt. Landtgrefven hade förmält sig efter sitt stånd. Han hade, då han efter sin faders död 1785 blef utnämd till kurfurste af Hessen, förlagt sitt residens till Kassel, men han påminde sig alltid scenen i paviljongen och han ansåg det för en nödvändighet att gifva Mayer Anselm Rothschild upprättelse för de förolämpningar och den smärta, hvilka han tillfogat honom, gifva honom ett bevis på huru mycket han högaktade honom och huru mycken tillit han satte till honom. (Forts.)