Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1869, sida 2

förtrollande behag, huru jag med mina blickar uppslukade dig, utan att våga närma mig dig. Men i går kunde jag icke uthärda det längre. Jag måste en gång höra din stämma, måste möta dina blickar, och när jag lyckats, då svor jag att jag skulle framföra mitt ärende. Och ni skall nu få ett afgörande svaro, sade hon med stolt lugn, så högdraget, som hade hon varit en verklig drottnirg. FJa, ni skall få mitt svar. Jag föraktar er, jeg förbannar den usla qvinna, som varit er medhjelparinna. Oppna nu dörren och låt mig gå h Derute på balkongen knäböjde en annan ung man; tårarne stodo honom i ögonen; han sträckte sina armar mot himlen och hviskade till stjernorna, till månan deruppe: välsignad vare hon för dessa ord! Jag skall tacka henne derför så länge jag lefverl Sedan sprang han åter upp för att lyssna, för att vara beredd att bistå Gudula. Åfven dea unge mannen derinne hade rest sig upp, han stod framför Gudula med beslutsam, lågande uppsyn. Nejo, sade han, ojag öppnar icke denna dörr, jag skall icke låta dig gå härifrån. Du är i mitt våld, och du skall qvarstanna här ända tillsdess jag genom min kärlek, min undergifvenhet bese