Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1869, sida 2

än de öfriga, och bakom densamma ligger en stor, skön trädgård, hvari finnes en så stor paviljong, att en hel familj kunde bo i denoÖ Mayer Anselm hade hört på honom med äterhållen andedrägt, med vidgade ögon och spända ansigtsmuskler. Vidares! sade han kort och i befallande ton, då Baruch nu tystnade. Något mera känner jag icke, Mayer Anselm svarade Baruch mycket vemodigt. Det är också tillräckligt, fader Baruchs, sade Mayer beslutsamt, onog till rättelse för mig. Jag känner till den nya anläggningen, och ni har för mig beskrifvit huset tydligt nog. Förlåt mig, fader Baruch, att jag var så häftig för en stund sedan. Det var blott af oro för Gudula. Förlåt mig h Jag har intet att förlåta dig Mayer Anselm. Skaffa mig blott Gudula lefvande tillbaka, och allt är godt h Lefvande? utropade Mayer Anselm förskräckt. oIad menar ni dermed, fader Baruch? Ni är ju fullt öfvertygad om att hon gått till grefvinnan Tettenborns villa ?2o Jag hoppas, hoppas det visserligen, sade den gamle, under en djup suck. Hon kan således äfven ha gått annorstädes?) IIOn skulle kunna gjort det! Men — jag vill icke tro det; nej, jag vill