Belysningen i fordna tider. Första sieget till uppfinningen af liu: fen togs i elfte arhundradet, då talg: sacklor kommo i brul. Hundrade år ferdnare uppjans talgljusen, ungefär sårana de nu äre; men ej förr än femtonde åre hundradet började handlande och borgare ftaffa sin sådana. Priset bare vå blifvit något lägre. Ett talgljus foftade omkring 6 pence st, ungefär 50 öre i wårt mynt (de såldes styckewis intill närwarande århundrate), och för denna summa hade man den Ut: sigten att slippa fitta i mörkret omtring en half timma. Ty man bör fomma ihåg att de älde ita ljusen woro olifa mot vem wi nu brufa, på twå sätt; först derigenom att talgen ej war renad od) för ret andra att wetarne wanligtwis woro af lin, Bomull war dyrare än filfe den tiven. Ett par bomullsstrumpor kostade unge: fär 3 pund st. (54 rdr sw.) och under sådana omständigheter hade det warit en vårskap att bränna bomullswekar an. nat, än i palatserna. Å antra sidan woro linnewekarne myc: fet tåliga; det war swårt att tänta vem och när man en gång lyckats deri, bränte ve få illa att de smälte upp halfwa ljuset utan att weken förstördes. Detta sednare aaf anledning till en owanlig industri. J stället att kasta bort ten talg, fom vunnit af ljufen, hwilket man nu åör, toas bwarje bit tin wara och när man samlat några skälpund köpte hökaren ren tillbaka, till ett få högt pris, att den tala som dru: pit af fyra ljus nu betaltes med ett nytt sårant.