än gamla sanningar och dertill en smula wälmenande, måhända, hjertligt wälmevande, rå de bjuda hwar och en i fin stad att gifwa att på fig sjel och taga fia till wara för detta onda, fom will mästra och klandra alt, utan att ena bwarten wilja eller förmåna att sätta nagot bättre i stället för det klandrade, så Jramt tet icke skulle wara fina egna persener med teras påbitt; och tå blifwer nog den sista willan wärre än ben första. — — —