Nedanstående ord, som blifwit sagda af en aammal wän lill twenne förboppninasfulla vnalinaar, hwilka utgått med beder, i afseende på både serligbet och flit, från Carlskrona Stementar-lärowerk den 27 sistl. Maj, pafwa blifwit redaktionen of Blekinges Posten meddelade: Märe wänner! Tillåten mig säga Eder min hjertliga aratulation till wäl öfwerstånren Maturitetsexamen och allt godt och trefliat, fom dermet åtfölier. Den hwita mössan är en wacker finnes bild af kunskapens ljud och sinnets rens bet och laaren, fom länare fram på lifwets wäg måhända wäntar Eder, är ju ide ven minst betydelsefulla sinnebilten, ty den wittnar om ett slags seger i mer tandets werld öfwer mörkret. Men retta oaktadt, buru litet meta wi i fielfs wa werfet. Hwar finne wäl aränsen för wetandet; eller är det icke så, att ju mera menniskan dricker af lunskapens lälla, desto mera törstar och längtar hon efter lius och wisdom. Lycka till börs jan, lyda få och till fortsättnina på mä gen, fom öppnas för Ever åter i den emiga ungtomend stad, vit I snart bes gifwen Eter. Den wänen har wäl fina rosor med sia, men ock sina törnen, och ide det minsta af dem är öfwermodet, hwilket, likt ett spöke aenomwandrar wår tid och söker föra menniskan upp till swindlande höjder. J wår tid, fan: hänra mera än i fordna dagar, will denna wålnad göra sia gållande, men som wäl är, bär den sin egen narrkåpa med bjellra och wiker gerna tillbaka för det ödmjuka sinnelaget, unadomens pryd: nad, uti hwilket det ide bör finna nås agn jordmån att göra fis hemmastard. NHdel demanten är, om äfven den lin: aer i stoftet; blåser ett sandkarn mot skyn, är och blir det ett stoft. Odomjutk: beten låter fia bäst finna uti det lugna dalen, ver den, litt en anspråkslös blomma wäxer och spricer wällukt omkring sia, utan att weta sig wara wälluktande. Det bästa och ädlaste har sin bostad till wenster i menniskans bröst, och det förutan, bär menniskan på fia den der narr kåpan med den Flingande bjellran; och mängen är wäl den i wåra dagar, fom börsammar ljudet och följer, ofta till fin egen skada och till medmenniskors åtlöje eller rättare saat medömkan. Men käre wänner! Förtänken mia ide, att jag fördjupat mig temliqgen lånat i i ämnet, öfwer hwilket kunde skrifwas hela ark Då jag började desfa rader, war det ingalunda min menina att på något sätt uppträra såsom underwisande, härtill har hwarten jaa eller andra per: soner, med undantag af Edra närmaste lärare, eng den minsta behörighet. Dessa vader innehålla ju dessutom ide annat