nen till Merico, och ven atgör blott fem gönger få mycket fom England utgaf för bärtåget till Abyesinien. Frågan om kapitaler, när det ååller större frerliga företag, spelar alltså en unterortnad rel, när man blott jemför bem med de stora militåra utaifter, bwar: under Europa saborerar. DÅ tessa be: råfnas till 3!, milliarrer france årli. gen, flulle man derför funna bygga tre unterhafstunnelar af den omfattning som en tunnel under kanalen. Man förebar allwarliat att genomgråfwa näset mid Korinth, ech vet är blott en småsat i wåra dagar. Mer storartad är planen att sammanbinra Medelhafwet med Biskavawiken förme telst en kanoal. Det blefwe en tommus nifatiensled of mydet stor betydelse, men bwilfen likwäl måste komma att behöfwa ofantliga kapitaler. (Anläaaningskost. naren har beråknate til 442 millioner froncs). Om re wirare jernwågeaplaperna i Norra Ameritka wilja mi knappt tala, 19 detta land bar få fått smaken på jättemert, att det ej lårer flyapa til: baka för någet företag, wore det än få srort. Nägen gräns för te stora företagen låter fig terföre alle ide uppstålla. Framtiren skall helt wisst betrakta wår stepticiem i detta hänseente mer samma blicar fom re mi nu tajta tillbaka på detwiflarne af te många lyckligt utförra orbeten, bwilta ansåges af flertalet omöjliga. Wi åro fårriaa att le åt des ras farhågor och betänkligheter, oh i första rummet ster tetta från teras sida, fom hysa enahanda betånkliaheter rö: ronre framtita storwerk. Det fom en oång blifwit utförtt betraftag I allmän bet såsom bare det warit en lätt fal. Man förbiser och glömmer de ofantliga harigbeterna, setan ve blifwit öfwer wunna, likasem man öfwerskattar dem fom ännu återstå Stå mi på en kulle Uer en berafpets, fom skall genomskäras esler genomsprångas för att öppna wäg it ett bantäg, få häpna mi och äro fär: diga att utropa: det är omöjligt! Men här wi sedon, i ten beqwäma fupgen, senomfara samma dergöppnina, få egna wi densamma knappt en blick, ännu mins te tånka mi öfwer ten möra fom der olifmit nerlagt. Så stall man eckss aöra ten fram. id med de stora arbeten, för hwilkas wårigbeter wi håpna. Man skall knappt änka derpå, eller möfliaen skånka of ett mäleenre för wår kertsynthet och Flens rogenhet. När bantåget förer på ett var timmar tusental af passagerare från Jrankrikes norra till Englonts förra ust, stall man kanske, batfflumrande i upgen, tyda att det pår alltför lånas amt, utan att reflektera öfwer att Arts antens böljor brusa öfwer wåra huf: vuden och utan anina om vet werks imås igbet bwaraf man här niuter frukten. Man bör altrig säga alvria! lycer tt gammalt ortspräk. Så må wi näp eligen säga, att en sak altrria fan ske, erföre att mi finna den allfför stor och wär Det är omöjliat att i föremas ante fall säga hwad fom är omöjligt. Nen ide behöfwa wi fördenslull tro på marie hugskott. En Midf ommars-Boll. Zzä3. ee