bang dröllop, men tertill swarate bon, att hon ej bade tid, emedan hon war få mycket upptagen. Til en wän fate hon, att hon troligen ej få snart kommer till Swerige, och tå han frägare om det war sannt, att bon war förlefwad, swarare bon småäskrattante, att bon är ju retan båre gift och förlofwad mer föra, blant antra med en hertig. Jag ämnar deck ej gifta mig, förrän jag lemnar scenen — Hon är sweusl till sil ech bijerta, men öfwerlupen af en bop oförskämre lantemän, just of ven klass, som tror fia hafwa rättighet att tränga på och wara efterhängsne, för att sedan funna stryta med ett samtal. J en stor siad, fom London, bar en ster konstnärinna just ej nånet angenämt lif, ty bon får ej wara i fred och lefwa obemärlt, utan är efe terjagod att bewista de mest lysante feI ster i ve finaste säbslaper. — Religionsfrågan oc baptisterna. För några rasar seran bölle i Stocholm en swensk baptistriksrag, bwartill jemmäl baptister från Danmark och Finland infunnit fia. Wid vetta möte, fom utsatte nästa allmänna konferens af swenska baptiftförfamlingar att hållas i Juni 1872, utgjorre baptisternas ställnina till religionsfribhbetsfrågan ett öftwerläggninggs ämne och föranledde, enligt Weckoposten, följande meningsyttrina: (Fhuru mötet erkänner, att vet af 1869 ärs rilerag antagna förslag till tiesenterlag i många wiatiga siycken är en förbättrina af 1868 års lag, uttryc. ter vet rod, säsom bestående at merleme mar tillhörande redan befintliga, om än ej lagliat erfända dissenterförsamlinaar inom Swerinae, fin öfwertygelje, att fle ra paragrafer af förftnämnda förslag, såsom 1:a, 2:a, 3:e, 6:e, 9:e, 11:e, 10:e, 17:e och 18:e, innehålla starganden fom ide öswerensstämma med 16:e H reser ringsformen. Erkännande intet annat öfwerhufwud öfwer ett relisiöft samfund såsom särant än Herren Jesus Kriitus, finna wi tet wara en bufwursallig brist i nämnda laaförslag, att rättigheten till fri religionsöfning göres beroende af res geringens gortycke i stället för öfmere ensstämmelse met beftämd laa ech fere liahet. — Mötet wågar uttrycka fin förs hoppning, att ben dag ide är alltför af lägsen, rå alla merboraare utan affeen: te på religiös trosbekännelse skela tills erkännas fullkemligt lika rättigheter, och vå säleres ingen annan lag behöjwer stiftas för riesenters, ån de, som gälla för alla swenska unrersåter. — Om lyrloh. Palmgren innehäller Jönk. Tirn. en insänd uppsats, hwilken synes helt och hället wererlågag de 23 rentwaaninasmånnens försök att fram ställa P. såsem ett mål för oförtjent förs följelse. Wår förmoran, att reras are bete war bestälrt, synes såleres bekräfta fia. Men huru i all werlren fan tet komma fia, att en man, utsatt för få swåra beskyllningar, ide blir åtalat? En af be twå: antingen är han ju flylvia och bör bestraffas, eller är ban ide skylt ig oc) bör få uppråttelse; ett trerje aifwes ide. . — Axcewalla hed företedde ven 24 Juni en särrelee liflig anblick, säger Skara Tirning. Tillsammans woro säkert tio tusen menniskor församlare ver. Nästan bela ten på beten warante truppstyrkan uppställdes mid mirtagetiren efter ten utfjtafare kapplöpningsbanan. Sjelfwa I j å er RA —