Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1869, sida 2

dig. Gudula, som vore du min verkliga syster. Hör du, Guduladp? sade den gamle, ohan kallar sig min son och dig älskar han, som vore du hans syster. vJag vet det, och det gläder mig, far Barucho, sade Gudula, i det hon åter lyfte ögonen från arbetet och såg på sin far med en blick, som endast Mayer Anselm förstod. Ja. Mayer Anselm älskar mig som en syster, och jag älskar honom som en bror.s Och jag har aldrig i min tid haft någon hemlighet för min goda syster Gudula, utropade den unge mannen. Vi ha uppvuxit tillsammans, vi ha icke blott lekt och skrattat tillhopa, utan äfven grätit och hungrat, och nöden fäster mera än lyckan menniskorna vid hvarandra. Jag kommer nog ihåg, Gudula, huru du tröstade mig den gången, då min goda älskade mor gick till sina fäder, och då jag vid hennes dödsbädd i mitt hjerias nöd och förtvillap så bittert grät och jemrade mig.w sJag vet det nog, Mayer Anselma, svarade hon lugnt. Mag älskade så hjertligt din goda mor och derföre grät Jag med dig. Och lade dina armar kring min kals, Gudula, och kysste mig och sade med din ijutva barnaröst: jag har dig kär, Mayer Anselm! För dessa goda, bjertliga ord har jag alltid ballit dig