Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1869, sida 3

ö Är det gifmildheten eller famhällsdeyravation fom befordrar tiggeriet? — (Forts. fr. förea. n:r.) Att slösinnet precist ide fattats, rö. rante jattiaa bapns tiageri och sädant i allmänhet bar man skäl tro, då wi här kanske tillämpligt, må fattigmårtsfiyrelsen besinna: att den är de fattiges mälsman; att den i sädan egenskap eger full befogenhet att diftrittwis inregistrera alla mer eller mindre fattiga fom hafwa ins en eller twifwelaktig beranina; att den är inför samhället moraliskt onswarig för fattigmerlens rättwisa förrelnina och äro lagligt befogade, att angifwa och till kommunalstyrelsens försora öfwerlemna anslaffandet af uppgifne nörwåndiga merel; att den är lika moraliskt answarig för att ej samhället blir en plontskola till sedeförderf och merborgerlig otuglighet; att den bog skolstyrelsen, Paftoralstyrelsen och presterne i allmänhet, polisstyrelsen, länsstyrelsen och Gud wet alla — till oc) met starsmakten ega be: fogad rättighet påyrka alt biträde till kontroll öfwer minderårigag och andra tiggares obehöriga dagdrifweri och mwidfommante barnen, eger dessutom medel, att i goro genom små flitpenningar och tillgodoseente af ref nödwänrigaste be bof och i onda tider genom anmändanbet på föräldrarne af beroendets moralifta twång befordra skolgäng och luft till arbete och retbarbet; att der i bändelse kommunen saknar förmåga att i laglig fördelning d. w. s. beskattning, bås ra de utgifter som fordras, utan att uti exekutienswäg befordra en fattigdomens tillwext, fom ret just ligger i def in. tresse förhindra, eger full befogenhet att wända fig till be bättre lottade inom samhället med ett intelligensens nyprop till en företagsamhet affedd til vet fambälles medborgerliga nytta inom hwilket de skördat lyckans och medgångens håfwor. Mer tillmötesgående wälwillig samwerkan borde samhällenas resp. ftyrelser moralistt kunna werka mycket och synbart; hwar för fia deremot obetydligt eller intet, rörande fattigdomens till wext, ty leror, religion, polismyndighet bafwa nemligen utan fattigwårrsstyrelsens hjelp bestämra fiender uti — toma magar. Men sattiawården åter är till fin of fentliga werksamhet beroende af tommusnalstyrelsens kloka omtanka, att anorte na metel få, att utvifter och inkomster på ihep. Denna bar hbufmudanordnins gen för sambällets bäfta och här finna