Kurfursten och Penningefursten. (Novell af Louise Miähbach). 1. Prinsen och Judegossen. vNu äro vi färdiga, icke sannt? Nu återvända vi till hotellet för att intaga vår middagsmåltid ?o Nej, min prins, ännu icke; vi ha ännu icke tagit i betraktande alla märkvärdigheterna i den herrliga riksstaden Frankfurt, och som vi straxt efter middagsmåltiden måste afresa är det nödvändigt att vi dessförinnan ha uträttat allt. oMen hvad finnes då väl mera att se? frågade prinsen suckande. Jag försäkrar er, herr guvernör, att jag glömmer hälften af hvad jag sett, och min fru moder blir mycket vred, om jag icke i minnet behåller allt hvad ni låtit mig se. vNi måste flitigt öfva ert minne, min prinso, sade öfverhofmästaren, baron von Emptich, i allvarsam ton. vEtt godt minne är en god egenskap, isynnerhet för en furste, och då nu ödet en gång har bestämt, att ni skall bli en regerande furste, så måste ni