Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1869, sida 2

Ceder-Skansen. Roman af Emile Souvestre. (Forts. fr. föreg. n:r.) Här tystnade hon. En dödlig blekhet betäckte hennes ansigte, en rysning genomilade hennes lemmar. Hon kastade omkring sig en förfärad blick. Henriette, halfdöd af ångest, utvisade med handen solljuset på tröskeln, hvilket redan var nära att framtränga utöfver den. Indianskan närmade sig långsamt bädden, upptog ur barmen en slaska och tryckte den till den dödes läppar. Några ögonblick af förfärlig väntan följde; men hastigt hörde man tvänne utrop, då Louis ögon öppnades. 9. Några timmar efter dessa tilldragelser voro alla de personer, som vi sett här uppträda, samlade i den stora fästningsravinen. Vid deras fot flöt Saskatchiouaine, på hvars yta syntes en af bark sammansatt båt, hvilken den store Örnen Nehala voro sysselsatta att utrusta. Begge lemnade fästet för att icke mer dit återkomma. Detta fordrar en kort förklaring. Då grefven blifvit återställd tilllifvet, öfverlemnade sig Pascal för ett ögonblick åt glädjen att hafva funnit Marines dotter; men snart insåg han att detta minne pålade honom allvar