Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1869, sida 2

verkan af skotten och skyndade upp på en höjd. De sågo kommendanten orörlig utsträckt på bottnen af farkosten, hvilken framgått helt nära Hjortsprångsvattenfallet. Nehala som af bullret märkte detta grannskap, fattade årorna för att bringa båten ur strömfåran Det hade redan iyckats henne att uppnå venstra stranden då hon märkte Henriette och Louis ilande ned till denna strand. Vid åsynen af dessa upphörde Nehala att sköta årorna och lät dem falla. Båten som icke mer styrdes, vände sig och tog åter den första riktningen. Men hon bekymrade sig icke derom. Med händerna nedhängande och ögonen fästade på Lovis, syntes hon hafva glömt allt utom honom. Ett utrop af skogsströfvarne uppväckte henne ur denna dröm; hon såg sig omkring och fann att båten kommit midt uti strömmen. Det minsta dröjsmål skulle ofelbart föra henne mot fallet. Hon förstod det, kastade en sista blick mot venstra stranden, insvepte sig i sin kappa och satte sig bredvid Pascals lik. I detta ögonblick uppnådde Henriette och Louis ett öppet ställe i skogen, derifrån hela floden visade sig för dem. De sågo båten med blixtens snabbhet ila mot höjden af fallet och såsom en spån försvinna i dess djup. (Slut.)