I I utmarscher och ba mydet roligt. Alltsammans bar förfingått mycket wackert ech beskerligt och blifwit uppmuntradt båte af föräldrar och lärare. J går sketre häri en förändring; På Nynaard levererades, efter förut träffadt aftal, en allwarsam pojkbatalj, i hwilken, ens liat uppgift, tillsammans omkrina 200 aossar från 8 eller 10 ärs älter till fonfirmationgaosfar deltogo. Anlets ningen säges ha warit följande: Mordne88 batoljon, fom räknar metlemmar I från ftareng alla kanter, hare fått sig en ny fana, hwars bild föreställde kung Karl till häst. Detta wäckte någon af: und eller missnöje hos Nygaards tår, hwars soldater och officerare mid några tillfällen bade liknat bilden mid någon leksak, fom stod i fönstret hos en forts waruhandlare på Strandgatan och som war ämnad åt mycdet små barn.7 Man retate hwarandra få länge, att en uppe görelse måste ega rum, Den 18 Maj på förmirdagen beslöts att bestämma tid och ställe, för att afgöra salen med ma: pen. Båda kårerna infunno sig med ge. wär och sablar; de marscherode genom gatorna med sanor och trummor, ech alltsammans såg riltiat krigiskt ut Ny agaartsfompaniet hade fin fäftning på Nygaard wid Langerammen, och ber hade bet intagit en fast ställning, afwaktonde ett anfall af Norrneses bataljon. När båra härarne woro samlade, föreslog schefen för Nordness bataljon, att man skulle länga från fig sablarne (dels af trä, dels af stål) och gewären (af trä) och blott begagna näfwarne. Förslaget blef förkastadt. Striden med mwapen be: gynte. Norrneses bataljon formade fört: ningen, fom war wäl befatt med mycket stora gossar af Nyaaards kär, hwilka mer stålklingor och tumstjocka trägemärspipor höggo lusteliga in på be ftormans te kolonnerna. Flere föllo för de målds samma toliflagen, ehuxru man ide wet någon ha erhållit lifsfarliga får. Hela saken antog en allwarsam karakter: ty tet fonns wildt mod på ömfe fivor. Fästningen stormares och war ett ögon: blid i angriparnes händer, men tå ett af fiendens let klättrade upp för att nedrycka fanan, under det att Norrnesds fanbärare redan hare planterat fin fana på fästningswallen, eggade detta upptill ven skarpaste ftriv och det tappraste förs swar. Fanbäraren och en annan gosse blefwo slagna till marken, od) deras fana hade kanske fallit i fiendens händer, om te ide med raseri bade förswarat fig och med fin kropp betäckt fin dyrbara fana mot alla anfall. Den storartade pojkstriden antog nu en få allwarsam karakter att några karlar från brands och wattenwåsendet gjorde försök att åt: skilja gossarne, hwilket ide sledde utan fara tör armar och ben, ty alla aogfar: ne betraktade dem såsom deras gemen: samma fienrer. Efter slutad drabbnina och setan fästningen åter kommit i Ny. aaart8-tårens besittnina, tågade hwar till sitt. Nordneses bataljon marscherade sjungande ÅSöner af Norge o. s. w., med fana och trumma i spetsen samt medförande nåara fenertrofter. De tår gade upp på Tolrbodalmenningen, der systrar och wäninnor helsare dem med hurra, under det att de swårast särade blefwo wårdare och förbundna, ty i rrabbninaens tumult hare det ide warit tid dertill. Åfwen Nyaanrds-tåren hade fämpat med norrisk tapperhet och blef kraf. tiat understörd af en större gosse, fom nästan gick berserkagång. På båra fir dor flöt ide få litet blod, men någon allwarsam skada blef icke tillfogar; flere ha bod fått får, fom skola efterlemna märken för beständigt. — Det talad nu om, att efter franskt mönster, ordnar och tapperhetsmedaljer skola utdelas till de tädafte poitarne i striden. Hela bes rättelsen låter kanske något storartad, men den war werkligen alldeles öfmer: raskande. Såsom förklarina på hela safen må den anmärknina tilläggas, att eu fåran pojkftrid knappt more tänkbar annorstätes än här i Bergen. Nägra åskådare, bland rem ingen från polisen, Åf UFÅAY UFrrhhnjnaen Meninanarne I