Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1869, sida 3

Nehala studsade tillbaka såsom tråffad af äskan. — Ja, min dotter, upprepade den Store Örnen, i det han mot Henriette utsträckte sina händer; min dotter som skall förlåta mig, om hon ännu kan blifva lycklig. Nehala bleknade. — Således, stammade hon, är det för att återgifva Louis åt min syster, som den Store Örnen vill att jag skall uppväcka honom till lif. — Kan du tvifla derpå? — Då är det således icke för sin egen räkning, som Nehala skall rädda