tala sig af Macerer att icke bry sig om warningen, och båda fingo med lifwet plifta för fin oförsigtighet. Meazett wäntar, att Munzinger skall med ftart betäckning begifwa fia tin skåreplatsen för mortgerningarna och bestraffa miss tårarna, emeran eljest inaen europe län are kon wara säker om sitt lif i Abys sinien. — Det andro af de efwannämda brefwen är från Munzinger sjelj och dateratt Massowah den 7 Maj; utom be redan mettelade enskildheterna, erfara wi af detsamma, att ogerningen begicks ben 17 och 18 April; han anser mör. barna wara af Krinamafellet i kretsen Mitka. Ett litet abyssiniskt fälttåg uns der Munzingers befäl och kanske med tillhjelp af manskapet från ett britislt krigsstepp kunte lätt utneckla fig ur benna tilldragelse. — lt en korrespondence från Spa: nien till en Stockholmstidning antecknas följande: Fregatten Vanadis, under arefwe Cronstedts besäl, war i höstas på wäg till Grelland och Eaypten, men blef, sedan upproret i Cadiz, Malaga och Xeres, inträffade, stationerad i Cadiy hamn, hwareft den kommit att blifwa liggande i tre månader. Man började omvord tröttra wid att ligga der få länge, och det fan ingen förtänka. Då upptäcktes en wacker dag, att ibland besättningen funnos några fom kunde fpela fomedi, men någon förlägenhet uppstod, huru man skulle få satt i lämpliga stycken. En af officerarne befanns dock hafwa medfört Holbergs komedier, hwarur theatergaftarnes direts tör utwalde Den pantsatte Bondedreng Denna öfwersattes, inlästes och reveterades i (mastinrummet), och inom 5 dar mar man färdig att med wederbörligt tillffånd uppföra densamma. Mettans däcket gjorde tjenst fom scen och salong; Preussiska flaggan med den stora swarta örnen blef en förträfflig ridå; orkester janns; bänkar, öfwerdragna med flaggor, föreställde amfitheatern, och der bakom befann fia den ftående parterren. Etfeppegossarne hade grupperat fig a la turque i avantscenen och wakten kastade emellanåt nyfiket ett halft öga från däckstrappan, sålunda representerande mwindepublifen. Det dehöfwer ej sägas, att de spelande hade en gynnsamt stämd publik för sig. En stor del af båtsmännen hade aldrig fett, kanske tnappt hört talas om theater, och deras fröjd war obeskriflig. Den efthetifft bildade delen af publiken war naturligtwis skonsam i sin kritik, od det war med werkligt nöje äfwen den åsåg representationen, så mycket mer, som de spelande gjorde sin sat mycket bra och ett par af dem wisade en öfwerraskande fe dighet och uppfattning af rolen. Sfynnerhet gäller detta om bonddrängen-pfaltbgrefwen (jag fer af affischen, ty sådan fanns oc, att han hette Thuresson), fom gaf fin rol med komist styrka, naturligt wis af det bastanta slaget. Den listige bofmästaren (wid namn Elmberg, föll skapets jeune premier) uppträdde äfwen med en routinerad skådespelares hela abandon. — Till efterpjes gafs En natt i Salfenberg, med hwilken det egendom liga förhållandet egde rum, att den fpe lades ur minnet, i det att den ene jpe lande förut hade fett den uppföras och ins öfwat fig sjelf och medspelaren deri. Churu med någon förkortning gafs den i hög grad troget och framkallade mycket jubel. Slutligen gafs stor ballett, med riktig