Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1869, sida 3

telser endast skulle stärka henne i sitt beslut. — Nej, min syster har intet att frukta, fortfor hon; men hvad vill hon, hvad begär hon af oss? Min syster behöfver blott tala; intet skall vägras henne. Vi kunna göra henne rikare än den störste chef af hennes stam förmår. Nehala skakade på hufvudet, betraktade solstrålen som redan gått öfver hälften af tröskeln och svarade: — Nehala vill intet annat ega än den bleke krigarens kärlek. — Och denna kärlek låter henne förlora alla kågkomster! sade Pascal med smärtsam ovilja. Men jag påminner mig att för 8 år sedan Outagamis höllo på att bränna ett barn, hvilket de anklagade för att sprida dödens flägt omkring sig; för att befria henne, gaf jag allt hvad jag hade qvar af handelsvaror och barnet satte sig vid mina fötter samt lofvade att vara min undergifna slaf. Sedan dess har hon fri och såsom herrskarinna lefvat under mitt tak. Jag som var hård mot andra, har varit god mot henne: hon kallade mig sin far och trodde att hon sade sant. — Men jag var en dåre; — nu fioner jag att det barn jag fostrat i mina armar är en huggorm som vill bita mig i hjertat. Nehala darrade. Detta vädjande till det förslutaa syntes i början gripa och