Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1869, sida 2

CIICLICII. — Ack jo, min lycka, mitt lif! — Och om, för att rädda honom, hon måst afstå från honom? — Jag skulle gjort det; men hvarföre denna förutsättning? — Tala lägre! mumlade Nehala, i det hon med oro såg sig omkring. Nyss sade min syster att Rehalas hjerta icke bibehållit någon tacksamhet mot den bleke chefen. Min syster hade rätt, ty Nehalas hjerta kände kärlek. — Gud! är det då svartsjuka som låter er lyda kommendanten? utropade Henriette med ett uttryck af afsky. — Det är klokhet! svarade indianskan. Han hotade att ihjelslå honom med en yxa, om jag vägrade att lemna gift. Nehala besinnade sig. Emedan min syster skulle tillhöra den Store Örnen, hindrade intet Nehala at tillhöra den bleke chefen.