Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1869, sida 2

tårdränkta ansigte; hon hade endast hört förvirrade ljud. — Hvad vill. ni? frågade hon. — Gifva min syster tillkänna att hon icke kan qvarblifva här. Henriette hängde sig fast vid den dödes bädd. — Jag går icke härifrån, sade hon. Detta ställe tillhör mig; ingen kan rycka mig härifrån; jag går icke! — Vill min syster vägra den döde hvilan? återtog indianskan. — IIuru? — Lago kommer; han skall biträda Nehasa att nedlägga den bleke krigaren i grafven, — Nehala, upprepade Uenriette i det hon fästade ögonen på indianskan, hvilken hon hittills besvarat utan en enda blick, och hvilken hon nu först tycktes igenkänna. — Ni fortfor hon med en åtbörd af harm och afsky; det är ni som dödat honom! — Nehala syntes icke gifva akt på detta utrop utan endast på daggryningen hvilken alltmer och mer framskred. — Mia syster måtte begifva sig härifrån genast, sade hon lifligt; hon måste genast bort härifrån. — Uländiga; återtog Henriette; och du lät icke återhålla dig från detta mord genom det han gjort för dig? Du bar kunnat glömma att du har