Herr C. G. Strandberg, den nye ledamoten af svenska akademien, hvilken ej bör förvexlas med anförvandten C. V. A. Strandberg (Talis Qualis), skref härom året följande svaromål till herr L. S. Dietrichson med anledning af dennes skarpa kritik öfver Tegner. Är det emot dig, det sorlet brusar? Sångens furste, af Europa känd! Ar den Frithiof, som en verld förtjusar, Blott en lusteld, för minuten tänd? Skulle grunden till den thron väl vackla, Hvarför Goethe sjelf sin panna sänkt? Var ditt rykte blott en bröllopsfackla, Hvilkens gnistor slockna oförtänkt? Se, ditt folk står vakt omkring din urna. Sveriges Ara slår sin arm kring din, — Tvenne genier likt, i marmor skurna, Stälda i eu grupp i templet in. Dock — din ära ingen vakt behöfver, Blef hon än af Frithiofs ättling såld ... Brinn med Kellgren ej af harm deröfver, Le olympiskt med din Leopold! Le det löje. som så väl du kände, En raket, bland sångens rosor fäst, Men osläckligt, likt det skratt, som brände Haltande Vulcan vid gudars fest. Och då till er krets sig sluter mången, Af ert löje ock till löje rörd, Flyger här den grekiskt sköna sången Dit, der nordisk sång ej förr var hörd. Och han tjusar, midt ibland de ljufva, Rika tonerna i Arnos dal, Med en doft utaf Falernerdrufva Och med klang af Söderns näktergal.