Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1869, sida 2

Ceder-Skansen. Roman af Emile Souvestre. ö (Forts. fr. föreg. n:r.) Hon behagado honom derigenom så mycket mer och likväl skulle han velat straffa denne derför. Den moraliska skönhet som målade sig i den förtjusande unga qvinnans drag, var långt ifrån att dämpa hans orena böjelser, utan gjorde dem tvärt om ännu lifligare; engelens renhet uppväckte djelvulens raseri. IIan lät endast denna passion ökas och koncentrera sig och förlängde väntan, likasom gamen, hvilken för att skärpa sin hunger, en stund betraktar rofvet. Han drack ånyo och närmade sig Henriette. — Men, sade han, hittills har Cederfästet undsluppit vindarnes anfall och ingenting hindrar att det ju framgent kan blifva skyddadt deröfver, att fru grefvinnan icke förskräckes af denna ensamhet. — Emedan chevalieren glömt det förflutna, tillade hon med ett leende; men må han forska deruti. Påminner han sig icke någon tid, då hans högsta glädje skulle bestått uti att lefva afskild i en ringa hydda, med en älskad? ...