te begagna för små skodon och äta or måttliat. Karlarna äro i allmänhet mycket cfunniga. Fruntimren se på hwarandra med I afund och swartsjuka. De fom flika fig bäst, äro betjenter och uppassare; och te bäst flärva äro lalejerna. Himlen förbjude att wi nåaonfin må införa ranska sällskapswanor! O! om I tu bade fett ramerna på wår bal. De lommo halft afflärda, d. w. s. öfmerte len ap kroppen alldeles blottad; men de wisa ei gerna sina fötter och tyckas äfwen wilja skyla golfwet; ty hwarje frun: timmer drager med sig ett lånat släp, på hwilket vet anses opassande att trame pa. Deras ögon äro målade runda (rod ej på alla), och de bruka att färga läpparna samt begagna ett slags perlpulfwer på ätskilliga framstående delar af sina behag. De köpa de dödas bår och konstnärerna göra deraf mångfaldiga figurer, som jemte blommor sättas på hufwudet. Likwäl äro de ej ett osnygat solk. i Fruntimmer, tillhörande den förnäm sta samhålsklassen, tillåta fig alla slaas friheter. På wår bal tilläto te alldeles obekanta karlar att fatta dem om midjan och dansade med en plåasam anfträngs ning i anseende till den starka wärmen. Dessa qwinnor gå ensamma ut på fas torna, oc wid 15 årg ålder hafwa te förlorat all blygsamhet. Sedeslösheten bland karlarna är be tlaganswärd. Wi hafwa blott en bu stru, fom föder oss barn, samt 2 eller 3 reshustrur (travelling wives.) Deremot inskränka fia ej dessa fransmän till något bestämtt antal af hustrur. Hos ess bo wåra hustrur tillsammans men tera8 hustrur bo i särskilta hus och för orsaka derigenom stor ferestösdet jemte dryga utgifter. Det äktenskapliga lifwet är en gåta, fom ingen fan lösa; resbhustrurna få alla juwelerna och det bästa af allt. Dessa kristnas religion är hufvud sakligen en formsak. Få bland manda: rinernas ÅFlass tro på kristendomens Audromlighet, men ingen wåhnar att uttala fin otro. Hwarför blifwa ejrerag mig: fionärer bemma och ommända fina egna lantsmän? Jaa hoppas att wi aldria skola införa fransysk eller engelskt orerlisbet i offärer. De stora bankmandarinerna bilda bolag och narra millioner ur folkets fickor. Sedermera ställa de så, att bolaget gör konkurs, och då detta skett, draga de fin tillbaka med fina rikedomar, utan att blifwa straffade med banburöret. Dessa röfware komma till bofwet och der bära de hederslegionen. Endast små tjufwar blifwa straffade. Wi hafwa ganska litet att lära af de europeiska barbarerna, med undantag af uppfinningar i mekaniken. Gud förbju: te att wi någonsin må införa deras fer ter och bruk! De hafwa mycket att lära af of, synnerligast i sättet att wara. Också slutar jag med att säga, att civilisationen för vet närwarande hufmud sakligast sysselsätter fia med att upp: finna krigsrerskap, fom sätta folken i stånd till att utrota hwarandra. OlyEliga folk! hwarför fan man ej numera wara nöjd med att endast skrämma bwarz andra! Sjöfartsunderrättelsor.