Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1869, sida 2

stötte slaskan, för att visa att den var tom och sade gäckande: Den Store Örnen har en brunn med eldvatten; han har sagt att Joseph kunde dricka derur och Joseph har gjort det. — Men huru skall Joseph taga sig fram? sade Pierre, som fortfor att hålla sig på afstånd. Ibland krigarne af sin stam är han den fattigaste . . . Huronen upplyftade hufvudet, frapperad endast af det sista ordet. — Fattig! upprepade han med stolthet. Oh hå! Joseph får alla det hvita ansigtets egodelar; den Store Ornen har lofvat honom dem. — Då han lofvade det, var hans hand alltför gifmild, anmärkte Pierre; för att förtjena en sådan belöning, hade Joseph bordt göra någon stor tjenst. — Hvem har då gifvit min bror tillkänna att en chef ankommit för att intaga hans plats? Det är genom Joseph som den Store Örnen kunnat döda Onontios son. — Döda honom! Ja, ja; Nehala och Lago hafva bortburit honom såsom lik. Joseph har sett allt och om man nekar att gifva honom eldvatten, såsom man lofvat, så levererar han icke skogsströfvarens hufvud! Joseph är törstig, Joseph vill dricka! Under det Huronen talade, hade han