Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1869, sida 2

7. Kommendanten ledsagade Henriette genom byggningen till det rum, der man nyss spisat, och hvarest bordet ännu stod dukat, samt från detta rum till ett innanför detsamma beläget. Med ett slags tillfredsställelse skulle man sett det siags vildmarkens lyx, som tycktes hafva blifvit sammanträngd i denna boudoir. Golfvet var betäckt med en matta af björnhud, väggarne prydda med fina tygtapeter och bjelkarna i taket med dristigt utförda bildhuggeriarbeten. Möblerna utgjordes af en caraibisk hängmatta, en italiensk spegel, i hvars breda ram voro infattade en mängd småspeglar, några skinnbeklädda stolar och ett litet bord med förfriskningar. Lädergardiner dolde fensterna och en dörr förde till ett inre rum; två facklor af vegetabiliskt vax upplyste kammaren och spredo i densamma en lätt parfum. Henriette, som hittills endast sysselsatt sig med att göra kommendanten frågor rörande tiden, då Louis lemnat skansen, hvad han sagt vid afresan och när han förmodades skola återkomma, tycktes icke taga någon kännedom om stället, der hon befann sig. Kommendanten anvisade åt henne en stol och förblef stående framför henne. Åsynen af den unga qvipnan hade på honom gjort ett sällsamt intryck. Icke blott hade hans sätt att vara,