Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1869, sida 2

skakat sömnen ifrån sig; han uppreste sig vacklande och befann sig ansigte mot ansigte med Pierre, hvars drag han hittills icke kunnat urskilja. Asynen af Pierre gjorde honom uppmärksam och han märkte tvifvelsutan sitt misstag, ty han sökte mekaniskt knifven, hvilken han bar vid gördeln. Pierre gaf honom icke tid att bereda sig till anfall, han hade fått tillräckliga upplysningar om hvad som åsyftades och tog sitt parti med snabbheten hos en vid faror van man. Han störtade sig på indianen, fattade honom vid strupen och omkullslog honom. Joseph ville ropa på hjelp, men skogsströfvaren qväfde hans rop. En vild brottning följde. IIuronen, som genom sin fruktan blifvit nykter, gjorde förtviflade ansträngningar att komma på benen. Hans naglar och tänder grepo djupt i motståndarens kropp, men utan att denne släppte sitt tag. Med begge knäna hvilande på indianens bröst och händerna omfattande strupen, qvarhöll han honom i liggande ställning och hindrade hvarje rop. Slutligen mattades vildens krafter; hans händer föllo till marken likasom hans hufvud, kroppen rörde sig konvulsiviskt och förblef slutligen orörlig. Efter ett ögonblicks bidan släppte Pierre sitt grepp och nedlutade sig öfver huronen; hans andedrägt hade upp