som vägvisare, har hört ert samtal med Pierre Laffut; han trodde attjag skulle vara tjenad med att blifva underrättad om förhållandet, och denna pil, som kallade mig till samtal med honom, hade han afskjutit. Louis afhörde intet mer; han uppreste sig och skyndade att gripa sin bössa; men hans hufvud svindlade; han kände sig vackla och nödgades stödja sig mot stolen. — IIerr grefven bör förstå att jag icke kunde lemna honom i besittning af min hemlighet, utan att bereda min undergång, återtog den Store Örnen med största lugn; också har jag tagit mina försigtighetsmått och är för närvarande säker på att jag intet har att frukta. — Hvad har du då gjort, usling? frågade den unge mannen, förvånad och förskräckt öfver hvad han hört. — Jag kom ihåg att jag hade i mitt hus en ung flicka, hvilken af sin mor fått lära konsten att utan buller döda en fiende. — Nehala! — Jag har låtit henne för min säkerhets skull göra hvad hon förut gjort scöor att tillfredställa sitt hat. l — Sålunda har detta vin, som ni I låtit servera mig . . . I — Blifvit beredt af henne. loouis kastade sig bakut, hans hår I reste sig.