siende till de fega samt oberoende af beggedera. — Och på hvad sätt har ni blifvit köinmendant på skansen? — En dag erfor jag af en krigaro bland Svartfötterna att hans stam påträffat en som af Onontio nära Regnsjön; att de dödat hans vägvisare och tagit honom till tånga. Stammens läger var nära; jag begaf mig dit; jag fann den fransyske officern bunden vid en påle. Svartfötternas chef, med hvilken jag rökt fredspipan, visade mig papper hvilka man funnit hos fången. Det var en fullmakt såsom kommendant på Ceder-fästet, utfärdadt för chevalier de Roselles. — Min Gud! — Skansens aflägsenhet satte den i säkerhet för all vaksamhet; den nye kommendanten var der af ingen känd; jag begagnado mig af tillfället. — För några skinnvaror öfverlemnade Svartfötterna åt mig chevalierens papper och värja och brände chevalieren samma afton. Louis uppgaf ett utrop af fasa. — Och ni vågar gifva mig ett dylikt förtroende? sade han, med ögonen skarpt fästade på den Store Örnen. — Emedan jag finner att min förställning är upptäck; chevalier de RoSselles. känd af grefve de Neras— Hvem har sagt er att ?